Осип Мандельштам

Osip Mandel'shtam

 

(1891-1938)




 

Дано мне тело...

Dano mne telo...



Дано мне тело -- что мне делать с ним,
Таким единым и таким моим?

За радость тихую дышать и жить
Кого, скажите,мне благодарить?

Я и садовник, я же и цветок,
В темнице мира я не одинок.

На стекла вечности уже легло
Мое дыхание, мое тепло.

Запечатлеется на нем узор,
Неузнaваемый с недавних пор.

Пускай мгновения стекает муть,
Узора милого не зачеркнуть.



Man gab mir einen Kоеrper -- wer
Sagt mir, wozu? Er ist nur mein, nur er.

Die stille Freude: atmen duеrfen, leben.
Wem sei der Dank dafuer gegeben?

Ich soll der Gaertner, soll die Blume sein.
Im Kerker Welt, da bin ich nicht allein.

Das Glas der Ewigkeit -- behaucht:
Mein Atem, meine Waerme drauf.

Die Zeichnung auf dem Glas, die Schrift:
Du liest sie nicht, erkennst sie nicht.

Die Truebung, mag sie bald vergehn.
Es bleibt die zarte Zeichnung stehn.


1909
Deutsch von Paul Celan


 

| Slavica | CeltoSlavica Home |